Vilken tanke i ditt liv låter klok men får dig att stå still? Om ursäkter, mod och att våga ta första steget mot det du redan vet att du längtar efter
De senaste veckorna har jag rört mig i ganska stora frågor.
Hur skulle jag leva om jag hade två år kvar?
Var inte rädd för att gå långsamt – men var rädd för att
stå still.
Och nu landar vi i något som ofta är ännu mer subtilt.
Det där ögonblicket när du redan vet.
Du vet vad du längtar efter. Du vet vad som skaver. Du vet vad du behöver förändra.
Men du väntar.
Det intressanta är att vi sällan kallar det rädsla.
Vi kallar det:
“Jag behöver mer tid.”
“Det är inte rätt läge.”
“Jag vill inte välja fel.”
“Jag vill vara säker först.”
Det låter ansvarsfullt. Moget. Välavvägt.
Men ibland är det bara hjärnan som gör sitt jobb.
Hjärnans uppgift är inte att göra dig fri. Den vill göra dig trygg.
Och trygghet betyder: Stanna där du är. Gör inget farligt. Upprepa det som är bekant.
Problemet är bara att det som är bekant inte alltid är det som är sant.
En av de vanligaste ursäkterna jag möter är:
“Jag vill inte välja fel.”
Så i rädslan för att välja fel… väljer vi ingenting alls.
Vi står kvar.
Vi trampar i invanda hjulspår – även när vi vet att de inte leder dit vi vill.
Men när vi vågar trampa upp vår egen stig kommer vi gå vilse ibland.
Och det är okej.
För att gå vilse är också att bli klokare.
Känner du igen den?
Hur länge har du sagt den?
Två år? Tre? Fem?
Ibland behöver vi tid.
Men ibland behöver vi ändra förutsättningarna för att ta ett första litet steg.
För hur redo är man egentligen innan man börjar?
Tänk tillbaka på ett tidigare modigt steg i ditt liv.
Var du helt klar? Helt säker? Helt redo?
Eller pirrade det i magen?
Ofta är det just det där pirret som är tecknet.
Det betyder att du är på väg att växa.
Det mest fascinerande är att många fastnar inte för att de inte kan.
De fastnar för att de är kloka nog att argumentera mot sin egen längtan.
Vi är så duktiga på att hitta rationella skäl att vänta.
Och under tiden fortsätter energiläckaget.
Samma tankar. Samma mönster. Samma stillastående.
Stanna upp en stund och låt den här frågan landa – i kroppen innan den hamnar i huvudet:
Vad i mitt liv väntar jag med trots att jag redan vet vad jag längtar efter?
Kanske handlar det om:
Din hälsa
Din ekonomi
Din relation
Din riktning
Din arbetslivssituation
Din återhämtning
Du behöver inte veta hela vägen.
Du behöver bara veta nästa steg.
Det låter kanske självklart.
Men hur ofta lever du så?
Ibland är det dags att sätta sig själv i förarsätet.
Inte genom att pressa fram förändring. Utan genom att ta den på allvar.
För när vi pressar oss själva tappar vi visionen.
Jag brukar säga:
Press tar vision.
Och utan vision är det lätt att bara fortsätta i det som känns klokt – men tomt.
Det är riktningen som är viktigast, inte hastigheten.
Men stillastående skapar stagnation.
Så kanske är det dags att ta det där lilla klivet.
Inte hela vägen.
Bara ett steg.
Vill du fortsätta utforska din riktning, din ekonomi och hur du kan skapa ett mer glädjefyllt liv – utan mer stress och prestation – så finns jag här.
Malin🧡
Kategorier: : Ikigai