När kroppen berättar – våga lyssna

När något skaver är det kanske inte ett problem att lösa, utan en signal att lyssna. Om pausen, ärligheten och modet att känna in.

Ibland börjar det som ett svagt skav, eller en längtan som pockar på din uppmärksamhet. Kanske inte något tydligt. Inte något du kan sätta ord på direkt. Mer som en känsla i kroppen. Ett inre brus och som om något pockar på din uppmärksamhet.

Och jag tänker, att det är där och då som kroppen berättar. Och frågan är om vi då tar oss tid och mod att våga lyssna.

Det är så lätt att slå på huvudet, försöka förstå, analysera och tänka fram "rätt svar". Fortsätta i samma riktning och i samma tempo som tidigare.

Men tänk om det inte är där svaret finns. Tänk om det först är när du stannar upp…
som du faktiskt börjar höra.

Så var det för mig i förra veckan när jag på mina hundpromenader lämnade mobilen hemma. Plötsligt hörde jag min innersta längtans röst så mycket tydligare. Och den gick inte att misstolka. Pausa, släpp taget, börja om. Känn in. Lyssna inåt och våga tänka nytt. Även om det inte alls var logiskt. Även om det inte alls var min plan för våren.

Kanske känner du igen dig i att något i dig skaver. Att något inte riktigt känns rätt längre. Men att det inte finns ett tydligt svar. Bara en känsla av att något vill förändras.

Och vi är så vana att vilja hitta lösningar och som sagt "rätt svar". Gå från känsla till beslut till handling.

Men ibland handlar det inte om att lösa. Ibland handlar det om att lyssna. Pausa.

Att lyssna på kroppen. På det som inte riktigt går att förklara. Att våga stå kvar i det som känns. Även när du inte vet vad nästa steg är.

För kanske är det just där tryggheten finns. Inte i att ha alla svar. Utan i att vara ärlig mot sig själv.

“Ju ärligare och öppnare vi är inför oss själva, desto tryggare blir vi.”

De orden landar djupt i mig. Det kändes sant.

För att vara ärlig mot sig själv kräver mod. Att våga se det som förändras. Att våga erkänna när något inte längre känns rätt. Att våga lyssna, även när det innebär att något behöver få ta en ny riktning.

Och ibland ser det inte ut som ett stort beslut. Ibland börjar det med något så enkelt som en paus. Att stanna upp. Ta ett steg tillbaka. Ge sig själv utrymme att känna in.

För att lyssna klart.

Kanske är det just där du är nu.

I ett skede där något i dig ber om mer utrymme. Mer ärlighet. Mer närvaro.

Och kanske behöver du inte veta exakt vad det leder till. Kanske räcker det att börja lyssna.

Och det är också där jag befinner mig just nu.

Min kropp ber om en paus.

En paus från att skapa i den riktning jag går just nu. En paus även från bloggen.

För jag vill lyssna klart. Ge mig själv utrymme. Ge plats för det som vill komma fram. Utan att skynda. Utan att redan veta.

Så kanske kan denna fråga även hjälpa dig just här och nu:

Vad i dig ber om en paus just nu – även om du inte riktigt förstår varför?

Låt frågan få följa dig. Utan krav på svar.

För, kanske är det där det börjar. När du vågar lyssna. Och vara ärlig.

Och därifrån… kan något nytt få växa fram.

Jag säger tack och hej för här och nu och för en tid framåt. Så får vi se när jag kommer tillbaka hit och delar igen.

Ta hand om dig och dina drömmar.

Allt gott,
Malin🧡

Kategorier: : Ikigai