När det gamla inte passar längre och det nya ännu inte tagit form

Ett blogginlägg för dig som befinner dig i mellanrummet. När det som varit inte längre känns sant, men nästa steg ännu inte är tydligt.

När det gamla inte passar längre och det nya ännu inte tagit form

Det finns ett skede i livet som sällan får så mycket utrymme.
Ett mellanrum.
En plats där det som en gång kändes självklart inte längre gör det – men där det nya ännu inte har fått ett namn, en form eller en tydlig riktning.

Många befinner sig där just nu.
Kanske du också.

Det kan kännas förvirrande. Ensamt. Otåligt.
Och samtidigt märkligt levande.

Ett mellanrum som inte går att forcera

Mitt i processen finns ofta inga tydliga svar.
Inga snabba lösningar.
Inga färdiga beslut.

Det som finns är snarare en känsla.
Ett skav.
En längtan.
Eller en inre röst som inte längre går att ignorera.

”Vad har börjat landa i mig – även om det ännu inte är helt tydligt?”

Det är ingen fråga som kräver handling.
Ingen uppgift att prestera sig igenom.
Utan en inbjudan till att stanna upp.

För kanske har du burit den där känslan ett tag nu.
Den som dyker upp på promenaden.
I bilen.
Eller precis innan du somnar.

Du är inte sen – du har börjat lyssna

Många som befinner sig i mellanrummet börjar tvivla på sig själva.
Borde jag inte ha kommit längre vid det här laget?
Varför vet alla andra vad de vill?

Men det här är viktigt att säga, med omtanke:

Att vara mitt i processen är inte ett tecken på att du är sen.

Det är ofta ett tecken på att du har börjat lyssna. På riktigt.

När vi slutar rusa förbi oss själva händer något avgörande.
Kroppen börjar tala innan tankarna har formulerat sig.
Känslor kommer före beslut.
Längtan visar sig ofta långt innan den blir en plan.

Det kan kännas otydligt – men det är inte fel.

Att stå ut med att inte veta – en underskattad förmåga

Vi lever i ett samhälle som värderar tydlighet, tempo och svar.
Att veta. Att kunna förklara. Att ha nästa steg klart.

Men när det gäller vår inre resa är det ofta tvärtom.

Riktning är inget vi tänker oss fram till.
Det är något vi lever oss fram till.

I mellanrummet behöver något få mogna.
Utan press.
Utan publik.
Utan krav på prestation.

Att kunna säga ”jag vet inte än” och låta det få vara sant är en styrka.
En form av tillit.
Inte som ett svar – utan som en riktning.

När kroppen vet före huvudet

Många som är mitt i processen känner igen samma signaler:

en längtan efter mer stillhet
en trötthet som inte går att vila bort
att det som tidigare gav energi inte längre gör det
en blandning av lättnad och oro
en känsla av att något håller på att skifta, utan att veta vad

Om du känner igen dig i något av detta vill jag att du ska veta:
du är inte ensam.

Du är inte trasig.
Du är inte fel.
Du är i rörelse.

Att få vara där du är – utan krav

Mitt i processen finns inget facit.
Ingen tidslinje.
Ingen plats du borde vara på.

Det spelar ingen roll om du är i början, i mitten eller i slutet av något.
Det som spelar roll är att du ger dig själv tillåtelse att vara där du är.

Du får vara mitt i processen.
Du får ta din tid.
Du får låta svaren komma i sin takt.

Ofta är det just när vi slutar pressa fram klarhet som något börjar landa på riktigt.

En inbjudan till stillhet och riktning

För dig som längtar efter mer klarhet, riktning och tillit – utan att lägga ännu ett krav ovanpå allt annat – finns just nu Ikigai Women Week 19-26 januari.

En vecka skapad för kvinnor som vill:

stanna upp istället för att stressa fram svar
lyssna både på kroppen och längtan
samla ledtrådar snarare än att prestera fram resultat

Under veckan utforskar vi:

ikigaiblomman – det du älskar, det du är bra på, det du kan få betalt för och det världen behöver
ikigaiekonomi – hur våra pengar kan bli ett stöd för våra drömmar, inte ett hinder
stillhet och närvaro genom yinyoga (eller ikigaiyoga som jag tycker om att kalla det)

Allt sker utan krav på att vara på en viss plats i livet.
Du får komma precis som du är.

Det är inte för sent

Om du läser detta mitt under veckan vill jag säga det tydligt: det är inte för sent att haka på.

Du kan ta del av det som redan varit och vara med i det som återstår – i din takt, på ditt sätt.

Torsdag 22/1 11:00 Yinyoga med temat Ikigaikompassen – en stund för att landa och lyssna inåt
Måndag 26/1 11:0 Avslutande träff där vi varsamt knyter ihop veckan och blickar mot nästa steg

👉Anmäl dig på Ikigaivision.se

Du behöver inte ha gjort allt.
Du behöver inte vara klar.

Du får komma precis som du är.

En fråga att bära med dig.

Jag vill lämna dig med en fråga att låta följa dig ett tag.
Inte för att besvara snabbt.
Utan för att lyssna.

Vad har börjat landa i mig – även om det ännu inte är helt tydligt?

Låt den få finnas med dig i vardagen.
Som ett mjukt sällskap.
Utan krav.

Du är på väg.

Och om du tar med dig en enda sak från den här texten, låt det vara detta:

Du är inte sen.
Du är inte efter.
Du är på väg.

I din takt.
På ditt sätt.
Med kroppen som kompass.

Vill du läsa mer om Ikigai Women Week och känna in om det är rätt för dig, finns all information på ikigaivision.se.

Jag finns här.
Mitt i processen – tillsammans med dig.

Allt gott,
Malin🧡

Kategorier: : Ikigai