Om långsamhet som ett modigt val, om riktning före hastighet och om att hitta ett tempo där du faktiskt hänger med dig själv.
Vi lever i en tid där tempo ofta förväxlas med riktning.
Där fart blir ett mått på framgång.
Och där det ibland känns som att det viktigaste är att inte hamna efter.
Men tänk om det inte är hastigheten som avgör vart du är på väg.
Tänk om det är riktningen.
Jag har burit med mig ett kinesiskt ordspråk som landade djupt i mig:
Var inte rädd för att gå långsamt. Var rädd för att stå still.
För mig handlar långsamhet inte om att ge upp.
Inte om att bromsa livet.
Utan om ett aktivt val att faktiskt hänga med sig själv.
Många av oss rör oss snabbt genom vardagen.
Kalendrarna är fulla.
Tempot högt.
Det ser ut som rörelse.
Och ändå kan det finnas en känsla av att stå still.
Långt ifrån den där inre längtan.
Långt ifrån vårt sanna ja.
När vi vågar sakta ner händer något.
Inte alltid direkt.
Men över tid.
Stillheten kan kännas ovant.
Ibland till och med skrämmande.
För i tystnaden får tankar, känslor och behov plats.
Sådant som tidigare drunknat i brus.
Men just där – i mellanrummen – finns ofta ledtrådarna.
Till vad som faktiskt vill komma fram.
Till vilken riktning som är din.
Att gå långsamt betyder inte att stå still.
Det betyder att låta kroppen, hjärtat och livet hänga med.
Att bygga energi istället för att tömma den.
Att välja ett tempo som håller – över tid.
Kanske är det inte fler svar du behöver just nu.
Utan mer lyssnande.
Om jag vågar gå långsamt just nu – vart är jag egentligen på väg?
Kanske är det först när tempot sjunker
som riktningen blir tydlig.
Ta hand om dig och dina drömmar.
Allt gott,
Malin🧡
Kategorier: : Ikigai
css .social-icons { display: none; }